Den 12 mars gick min mormor bort…….

Jag kan inte beskriva med ord hur ont det gör och hur tomt det känns.

Hur klarar man av något sådant här egentligen? Det känns ju så overkligt. Det gör ont i hela kroppen och man är helt förstörd. Jag saknar henne så himla mycket och bara tanken av att jag aldrig mer kommer få träffa henne eller höra hennes skratt eller röst får mig att få panik.

Älskade finaste mormor jag kommer att sakna dig för evigt…..

Du har funnits i mitt liv så länge och nu är du borta……

Jag är så glad att vi var i Polen i höstas och du fick träffa oss och våra skatter. Du var så lycklig och tacksam.

Den dagen var så mysig och jag önskar att jag kunde uppleva den igen, krama dig och säga hur mycket du har betytt för mig och hur mycket jag älskar dig.

Selfie med mormor i Polen ❤

Saknaden biter och glöder i mig, obeskrivlig är min kärlek till dig.

Livets vändningar är svåra att greppa och förstå, vill inte att det ska vara så…..

Du vet att jag alltid bär ditt minne i mitt hjärta, och du du finns med mig vart jag går,

kärleken till dig är sann och består.

Alltid ska du fattas mig, 

mormor jag älskar dig ❤