Category

Historia

908 1

Rosorna på Solliden……

Familjeliv, Historia, Inredning, Inspiration

Sollidens Slottspark med den omgivande trädgården är bland det vackraste i Sverige. Trädgården som består av flera partier, anlagda av olika trädgårdsmästare, skapades för drygt 100 år sedan av dåvarande Drottning Victoria. Drottningen ville tydligen förverkliga sin dröm om en trädgård fylld med inspiration från olika delar av världen. Det lyckades hon verkligen med – en promenad i parken tar en nämligen genom de italienska, holländska och de engelska trädgårdarna samt ett antal mindre trädgårdsanläggningar skapade av kända trädgårdsarkitekter. Enligt Drottningen Silvia är det dock en speciell sorts rosor som gör upplevelsen unikt. Besök gärna Slottsparken så inser ni genast vad Drottningen syftar på.

Medan jag och barnen promenerade bland de vackra trädgårdspartierna så satt T på slottet, bara en bit bort, och redogjorde för Ottos historia. Plötsligt fick Julia en kryptiskt sms med begäran om att vi genast skulle bege oss till huvudingången. Där mötes vi av Drottningens adjutant som ledde in oss på det privata området precis utanför ingången till Sollidens Slott. Utanför entrén överraskades vi av en sprallig valp som bara hoppade fram och gav oss inget val – både jag och tjejerna måste bara klappa på fina Brandie. Valpens husse presenterade sig som Carl Gustaf och han välkomnade in oss på Slottet. Väl inne möttes vi av en bedårande vacker Drottning Silvia och hennes lika vackra dotter, Kronprinsessan Victoria. Vi kände plötsligt av en atmosfär av kunglig dignitet, vilket påverkade vårt mod, men det balanserades genast av Drottningens och Kronprinsessans jordnära personligheter. En stund senare satt vi i en soffa, drack kungligt kaffe, och småpratade med Kronprinsessan medan T fortsatte diskutera Ottos historia.

Jag skulle vilja framföra Ett Stort Tack till Drottningen och Kronprinsessan för möjligheten att närvara vid T:s redogörelse som varade nästan 3 timmar.

Vi ser fram emot en spännande höst.

 

 

You may also like
Familjeliv, Historia, Inspiration, Mat, Resor, Restaurangbesök
Öland
16/07/2017
194 0

Öland

Familjeliv, Historia, Inspiration, Mat, Resor, Restaurangbesök

Hej söta!

Just nu är vi i Öland och njuter tillsammans. Vädret är skönt och varmt och naturen helt underbar, Öland känns lite som Buller byn, det känns nästan som tiden har stannat här 🙂

Dessutom finns det så mycket att upptäcka här, för egen del älskar jag det vackra och varierade landskapet. Här finns även prisbelönta restauranger, konsthallar, historiska minnesmärken och mysiga gårdsbutiker.

Första kvällen åt vi på en restaurang i hamnen som heter Robinson Crusoe och den var verkligen supermysig och maten var jättegod. Vi valde buffe (vi gör det typ nästan aldrig då jag hatar buffe men meten var verkligen supergod och det fanns så mycket gott att välja på, allt från olika kötträtter till fisk och skaldjur)

Dessutom är personalen  jättetrevlig, stort gilla!

Som sagt mycket trevlig, proffsig personal och mycket service inriktad.

Så trevlig personal och god mat att vi även bestämde oss för att äta denna kvällen 🙂

Dagen spenderade vi på Sollidens slott.

Kungafamiljens sommarparadis på Öland.

Kronprinsessan firade i lördags 40 år och klart att man inte ville missa det 😉

I Slottsparken kan du njuta av en vacker trädgård med olika trädgårdsrum på ca. 9 hektar.

Det vita slottet i italiensk stil uppfördes 1903-1906 av drottning Victoria, som också lät anlägga den stora och vackra parken.

Nu en snabb varm dusch och sängen! Gäsp!

I morgon väntar ännu ett besök på Sollidens slott fast denna gång är det allt annat än sightseeing 😉

Nattakram och hör snart igen!

/E

 

 

You may also like
Familjeliv, Resor, Travel
Guntorps Herrgård
20/07/2017
Familjeliv, Historia, Inredning, Inspiration
Rosorna på Solliden……
19/07/2017
385 4

Dagboken på vinden, del 2

Familjeliv, Historia

english translation

Hej måndag,

Tänkte att jag skulle börja dagen med att posta en fortsättning på T:s gammelfarmors manuskript. Det var tydligen många som uppskattade det och tycke att det var intressant.

Historien berättas av Otto, en tysk man, som skildrar sina egna upplevelser under andra världskriget. Otto blev strax innan andra världskrigets utbrott anlitad som chaufför åt en person som arbetade för en grupp inom SS. Under det pågående kriget sysslade gruppen med konfiskering av konst och antikviteter i de av Tyskland ockuperade länderna. I egenskap av chaufför som transporterade konst fick Otto träffa många högt uppsatta medlemmar inom Nazistpartiet. Gruppen hade även en koppling till Sverige. Parallellt med sitt arbete skötte han även ett jordbruk på en gård åt en tysk godsägare i närheten av Stettin och Wolin. På grund av sin vänskap med en lokal präst hade Otto redan 1935 kontakt med en svensk sjömanspräst i Stettin. Under 1943-44 blev han även involverad i den svenska Victoriaförsamlingens aktiviteter i Berlin.

Ni som aldrig läste inledningen kan kika in här:Dagboken på vinden

Här kommer fortsättningen:

När vi kom in i huset så passade jag på att hjälpa honom att bära in några av lådorna som soldaterna lämnade utanför. Lådorna var riktigt tunga och det inte var så svårt att gissa att innehållet sannolikt var böcker eller dokument.
     ”Jag ser att det är stort och fint här inne, verkligen mycket mer än vad jag egentligen behöver. Jag kommer ju dessutom inte vara här så ofta. Jag får verkligen tacka Greve Freidrich för vänligheten”, sa Möller.
     Han vände sig mot mig och fortsatte tala.
     ”Som sagt, jag får verkligen tacka Greve Freidrich för vänligheten, dels för att ha låtit SS låna gästhuset och lagerbyggnaden och dels för att ha låtit oss disponera hans arbetare och du är enligt Greven den bäste och den mest lojale.
     ”Det var verkligen smickrande. Jag kan inte påstå att jag är den bästa men jag kan försäkra er Herr Möller att jag alltid har varit lojal mot min arbetsgivare”, svarade jag. ”Greven har varit mycket snäll mot mig och jag kommer vara honom evigt tacksam för resten av mitt liv. Han har verkligen varit snäll och hjälpsam i alla avseenden”, tillade jag.
     ”Jag förstår. Greven måste verkligen tycka om dig för han intygar att du är en sann nationalsocialist trots att du inte ens är med i partiet, unge Herr Wegner. Stämmer det?”
     Han tittade på mig som om han ville läsa mina tankar. Nu kände jag rysningar i kroppen för just denna fråga ville jag verkligen slippa att svara på.
     ”Om Greven Freidrich påstår att jag är en sann nationalsocialist så måste detta stämma”, svarade jag försiktigt.
     ”Ett alldeles utmärkt svar, Herr Wegner. För mig är det egentligen inte så viktigt. Du ser ändå ut som en riktig arier, blont hår, blåa ögon, ljus hy, lång. Grevens bäste och mest lojale man ska alltså få bli min chaufför och vakta lagerbyggnaden medan jag är borta. Du är en man med de bästa kvaliteter och de bästa vitsorden men frågan är egentligen…” Han tvekade lite. ”om unge Herr Wegner också kan hålla hemligheter? För just detta fick jag aldrig höra från Greven Freidrich.”
     Återigen så kände jag att Möller försökte studera mitt ansiktsuttryck.”Jag har Grevens förtroende eftersom Greven vet att jag är en man som aldrig ser någon, aldrig hör något eller aldrig minns något”, svarade jag med en förhoppning att det var just det han ville höra.   ”Ännu ett utmärkt svar. Jag hoppas verkligen att jag inte tröttar ut dig men mina frågor men SS kräver fullständig lojalitet och diskretion utav alla de som anlitas.”
     Nu fick jag återigen se Klaus Möllers breda leende.
     När jag trodde att de svåra frågornas tid var över så kom det ytterligare en.

Länk till Del 3
  

Ett svenskt inslag på Ottos lista är t ex Erik Perwe. Namnet identifierades av Eriks dotterson Johan Perwe.

1018 6

Dagboken på vinden

Historia

english translation

Hej!

Det är alltid lika spännande att få öppna en låda som man precis tagit ner från vinden eller hämtat från källaren om man dessutom vet att just den här lådan har varit oöppnad i årtionden. Man hoppas kunna hitta brev, vykort, dagböcker eller annat som en gång tillhört ens mor- eller farföräldrar medan de fortfarande var unga.

När arkeologen Sven Rosborn, som författar en bok om Haraldguldet, bad T att djupdyka i sin bortgångna farmors dokument fick vi gå igenom just en hel del sådana lådor som varit fyllda med brev, vykort, inbjudningskort, kalendrar, telegram, räkningar och kvitton och återigen brev, brev och ännu fler brev. Allt material var från perioden 1939 – 1985.

Bland alla dessa dokument, hittade vi ett ca 50 sidor långt handskrivet manuskript, nedtecknat av T:s gammelfarmor. Vi började läsa och snart visade det sig att berättelsen handlade om en mans öde under andra världskriget och åren efter och att det tydligen var samme man som en en gång ledde T:s farfar till gömstället med Haraldguldet. Otto, som mannen hette, besökte T:s familj för ca 50 år sedan för att få tillbaks sin hustrus dagbok som han lämnat hos T:s farfar vid andra världskrigets slut. Till Ottos stora glädje hittades dagboken på vinden tillsammans med en del andra föremål som tillhört honom. Samma kväll, någon gång under hösten 1967, bestämde sig således Otto att berätta hela sin livshistoria och få den nedtecknad. Det är just detta manuskript som T hittade i en av lådorna.

Jag blev faktiskt helt stum när jag började läsa. Det jag hade framför mig var en kombination av The Notebook, The Words, Black Book och den bioaktuella Lion.

Nedan följer halva första sidan ur berättelsen samt några bilder som har ett samband med denna spännande historia. Om tiden tillåter så kommer jag fortsätta att publicera utdrag ur Ottos berättelse. Hela berättelsen kommer också att finnas med i Sven Rosborns kommande bok.

Här kommer det:

Jag [=T:s gammelfarmor] envisades och envisades och till sist gav Herr Wegner efter och bestämde sig för att berätta hela sin historia. Vi satte oss i allrummet, han på gungstolen och jag i soffan och så blev det tyst. ”Var ska jag börja?” sa han och funderade högt i några minuter. Sen började han berätta:

I allas liv finns det dagar som för evigt fäster sig på minnet, dagar där man helt oförberedd står inför val som kommer att påverka utgången av ens fortsatta liv. Det är dagar där man ovetandes blir delaktig i skapandet av sitt eget öde och där minsta detalj – ett ja eller ett nej – kan innebära en framtid fylld av lycka eller en framtid fylld av sorg. Dessa dagar minns man så pass tydligt att det kan gå 50 år och ändå känns det som igår. Det räcker att man blundar och plötsligt börjar minnesbilderna målas upp. Man återupplever varje ögonblick och blir instinktivt drabbad av varenda detalj och varenda händelse. Känslor som kan vara allt från glädje, längtan, kärlek och hämnd väcks återigen till liv….. En sensommardag den 31 augusti 1939 är just en sådan dag – en dag som jag minns som om det var igår. Det har nu gått nästan 40 år sedan dess men trots det så minns jag varenda sekund och kan höra vartenda ord och se varenda gest. Mest av allt minns jag dock en speciell kvinnas varma leende och hennes kärleksfulla blick. Det är det första jag ser när jag blundar och tänker på denna varma och soliga dag…. en dag när ett ja och ett nej förändrade mitt liv för evigt.

Den morgonen vaknade jag också just till denna blick och detta leende. Den speciella kvinnan Emma, min blivande hustru, väckte mig då hon hörde motorljud utanför gården. Medan jag tog på mig kläderna smög hon ut via dörren mot innegården. Det skulle dröja tills Påsk innan vårt bröllop skulle äga rum men redan nu brukade hon vara en frekvent gäst på gården både dagtid och nattetid. Nu fick jag snabba på då det gällde att se till att man både såg ut och doftade som en bildad man. Den som skulle komma var nämligen Klaus Möller, adjutant åt en högt uppsatt Partimedlem. Det ryktades till och med att det handlade om någon riktigt nära Reichsführer eller självaste Reichskanzler. Genom fönstret såg jag hans militärjeep och några Wehrmachtsoldater hjälpa honom att lasta av resväskor och bära dessa mot gästhuset som låg ett 30-tal meter från huvudbyggnaden. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren. Herr Möller vände sig ögonblickligen om när han hörde dörren öppnas. Jag såg en man i 30-årsåldern, kanske 35, möjligen 10 år äldre än mig, med ett brett leende och ett sympatiskt ansikte.

”Guten Morgen”, sa han. ”Det var inte meningen att väcka er Herr Wegner.”

Brist på Hitlerhälsningen gav ett väldigt bra förstaintryck. Han var alltså ingen korkad nationalsocialist, tänkte jag. Det han sa hade även en viss sanningshalt då det var väldigt tidigt på morgonen och vår tupp hade precis slutat galla.

”Guten Morgen Herr Möller. Välkommen!” svarade jag. ”Jag sov rätt dåligt inatt men annars brukar jag faktiskt vakna tidigt”, tillade jag.

”Jag såg en ung kvinna springa genom fälten. Inte konstigt att Herr Wegner sover dåligt”, svarade Möller och log brett.

”Det var Emma min blivande hustru, Herr Möller.” Han vågade skämta vilket inte var likt de SS-män jag träffat innan, tänkte jag.

”Jag förstår, jag förstår, du behöver inte säga mer”, sa Möller och klappade mig på axeln. ”Jag skulle bara lämna mina grejer i gästhuset och måste nu vidare. Vi hinner dock växla några ord, Herr Wagner?”

Det kom som en halv fråga och ett halvt påstående.    

”Självklart”, svarade jag. Jag blev något orolig. Vad ville han mig? Jag skulle ju bara bli hans chaufför vid de tillfällen han besökte Greven.

Dagboken på vinden, del 2
*****************************************************************

   
T:s gammelfarmor (sittande)
”Hemliga” rummet på vinden där dagboken förvarades
Många antikviteter som T:s farfar hittade murades in i ett dolt utrymme bakom kistan hösten 1947. 1979 upptäcktes dessa igen av en slump.
Det finns oerhört mycket material som vi ännu inte gått igenom.
Otto arbetade som chaufför åt en SS-officer och besökte ofta Stettin och Berlin. Där fick han bl a kontakt med Svenska Victoriaförsamlingen. När han mötte T:s farfar augusti 1945 uppgav han namnen på alla de personer som han hade träffat eller arbetat med under kriget. Det rörde sig både om flyktinghjälpande präster, gestapomän, angivare och förrädare, kommunister, monarkister, motståndsmän samt krigsfångar på flykt. Namnen noterades i en tysk arbetsbok och dessa böcker hade tydligen ett hakkors på varje sida. Här kommer en bild på en av sidorna.
.

 

Close